Att livet fortsätter vad som än händer vet jag mycket väl. Men på sista tiden har jag väldigt ofta velat att tiden skulle stanna, att jag skulle få en extra dag med mina vänner som nästan alla åkt i väg på äventyr i världen eller att hinna mysa lite extra med mina systrar när dom väl är hemma. Jag vet att de alltid finns ett telefonsamtal bort och att de alltid ställer upp men jag kan fortfarande inte krama om dom eller se när dom skrattar och det gör mig lite ledsen.
Idag berättade oscar att även han har planer på att snart kasta sig ut i världen, närmare bestämt den 16 januari. Han åker tillsammans med 3 killkompisar och kommer att vara iväg i 2 månader. Jag erkänner att jag var förberedd på det han hade att berätta, men det var fortfarande lika jobbigt att höra.
Jag håller med dom som säkert tycker att jag är självisk som vill hålla dom hemma men jag älskar dom! Det finaste i livet är familjen, vännerna och kärleken!